Han ser tillbaka, men blundar snabbt

och skammen är påträngande efter de stunder han,

svikit vänner, flickan, händer i fickan, rysningar

kallprat och handtag som endbart varit ytliga

händelser förtydligas, kommentarer han fällt

som sårat andra, så klart att det känns

så här i efterhand och han har tänkt ibland

och nu känner han att de saker han sagt varit hemskt

och allt är jättesvart, han älskar henne

han ångrar sig och vill inte vara ensam längre

tänker ofta på deras tid, hennes hand i sin

men han får skylla sig själv, nu lyckan vänder andra kinden till

han känner ingenting, han är bedövad, så;

men han vet att det va kärlek han blev berövad på

han är sin egen bov, och han vet det nog

och fick bevittna när den kärlek som levde dog